Dag 1 och 2
Kaninerna är lämnade i gott skick hos farmor och farfar, barnens läxor från skolan nerpackade och vi är nu på väg till Sri Lanka.
Vilka är "vi" då? Jo, det är barnen Ella, som precis fyllt 10 år, och Lennon, 7 år. Det är också pappa Peter och jag, mamma Jessica. Vår ålder behöver vi inte prata om, men vi har helt klar vårt barnasinne kvar!
Flyget från Landvetter är 2 timmar försenat, men då vi har lååångt byte i Istanbul gör det oss ingenting. När vi, många timmar senare, landar i Malé på Maldiverna kliver de flesta av flyget. De turisterna ser lite annorlunda ut jämfört med oss. De har på sig söta strandklänningar eller kortärmade snygga t-shirts och jeans. De drar fina små rullväskor efter sig. Kvar sitter vi med våra praktiska och bekväma, men absolut oglamorösa "treckingkläder". Incheckade är våra slitna, stora ryggsäckar.
När dörrarna öppnas slår värmen emot oss och vi känner den härliga tropiska doften. Planet städas med oss sittande kvar på våra platser. Det sprayas med desinfektionsmedel och den tropiska doften byts därav ut. Samma desinfektionsmedel verkar användas till allt och överallt i Sri Lanka och det luktar inte angenämt!
Mellan Maldiverna och Sri Lanka tar den ca 1 timme från start till landning.
Vi har bokat tågbiljetter i förväg och smart nog bokat transfer från flygplatsen genom samma företag så att vi kan få biljetterna till tåget av denna chaufför. Det funkar klockrent. Vad som inte fungerar lika bra är att ta ut pengar ur uttagsautomaten vid flygplatsen. Vi testar många gånger på flera olika automater innan vi kommer underfund med att det bara fungerar att ta ut små summor åt gången. Ett tips vi fått innan var att ta med oss lite amerikanska dollar. Hade vi lyssnat på det rådet skulle det gått smidigare att få ut pengar på många ställen i Sri Lanka. Till slut har vi ändå lyckats få ut en hel bunt med pengar. 1.000SLR=50 kr.
Bilresan till Colombo tar ca 45 minuter. Väl framme har vi hela 5,5 timmar att spendera i denna myllrande, spretiga storstad. Hela familjen är extremt trötta, varma och vilsna. Om vi bara fått lite sömn så hade vi sedan alla njutit till fullo av Colombo, landets huvudstad. Nu blir det istället tufft att i hettan och trängseln av människor försöka hålla koll på väskor och barn, samtidigt som jag kämpar för att hålla kidsen på någorlunda bra humör. "-Kolla barn, en get! -Kolla, vilket långt skägg dom där har! -Vilket roligt bröd, det måste vi smaka! -Det här är samosas. Ok, kanske lite väl starka för er smak, men då köper vi bara lite annorlunda frukter här. Se, så fina de är och nästan gratis!"
Efter en stund tar jag liksom bara slut. Säckar ihop på en bänk på tågstationen. Vi har då 3 timmar kvar tills vårt tåg ska avgå. Egentligen är det otroligt spännande att bara sitta här på stationen och se hur livet där levs. Jag är tyvärr för trött för att ens ta upp min kamera. Trött och också lite rädd för att skylta med min stora kompis Canon.
När tågen ska åka myllrar folk fram från alla håll och kanter och hoppar på ett rullande tåg. På varje tåg hänger sig människor fast på sidan av vagnarna för att sedan försöka tränga sig in. Post-tåget stannar alldeles framför vår bänk. Först kastas varor av från tåget. Sen ska varor på. Kuvert, små paket, stora paket och möbler - ja, det ser ut som hela bohag- kastas från man till man på plattformen. När de kommer fram till tåget kastas de in till näste man som kastar vidare till höger, vänster eller rakt fram till fler unga män, gamla män och små pojkar som står inne i tåget. Samtidigt står en arbetsledare och skriker vilken destination sakerna ska till. Männen i tåget svarar, men dom skriker i munnen på varandra och deras ljud blandas och dränks av allt annat ljud och oljud på den stora tågstationen. Om någonting av alla saker kommer rätt blir jag förvånad.
Jag behöver gå på toa innan vårt tåg kommer. Mina förväntningar på toaletten är inte höga. När jag ser stora, feta råttor där inne bestämde jag mig för att hålla mig tills tåget kommer.
Blir hjälpta in på tåget till 2 kupéer med en riktigt sunkig toa emellan rummen. Nu ångrar jag nästan att jag inte använt rått-toan. Jag somnar gott på den hårda britsen, men vaknar 30 minuter senare med fruktansvärd migrän och åksjuka. Det skumpar åt alla håll och kanter. Hur resten av familjen lyckas sova förstår jag inte. Tågen i Sri Lanka går inte fort och de stannar ofta, i varenda liten pytte-by. Varje gång tåget stannar tänds ljusen på tåget och Indisk party-musik spelas på högsta volym. Hela natten igenom. Jag mår otroligt illa och får spendera en stor del av natten med huvudet ner i den vidrigaste toalettstol jag någonsin skådat.
Dag 3
Batteriet i min mobil är dåligt och runt kl 04.40 lägger mobilen av totalt. Jag har ställt väckarklockan på mobilen på 05.00, så nu är det bara till att räkna minuterna och sedan väcka gänget. Lite försenade kommer vi fram till Trincomalee på Sri Lankas nordvästra kust. Klockan är nu 05.45.
Oj, var det verkligen här jag bokat boende? Det ser inte alls trevligt ut i området. Och har jag missat att meddela att vi skulle komma så tidigt? Utpumpade sätter vi oss på våra väskor och väntar på att staden ska vakna till.
Trevliga, leende grannar som inte kan ett ord engelska, men som vet var nyckeln brukar gömmas, släpper in oss. De ringer också Mr Kadira som visar oss vårt rum. Rummet är fint. Däremot är stranden, som finns på andra sidan byggnaden, skräpig. Den är full av uppspolade döda fiskar, lortiga hundar och skräniga fåglar.
Jag gör mitt bästa för att få upp familjens humör: -"Vi ville ha äventyr. Det här är äventyr på riktigt!" Mina ögon är nog inte så övertygande.
Det vi behövde var några timmars sömn och lite mat i våra magar. Sen ser vi faktiskt på Trincomalee och framförallt vårt lilla hotell med helt andra ögon. Dyke Rest är ett mycket litet ställe med massor av charm. Stranden ser plötsligt lite bättre ut. Vetskapen av att all skräp helt enkelt följt med vågorna ut till havs igen gör dock ont.
På eftermiddagen badar vi i de enorma vågorna alldeles utanför vårt lille krypin. På kvällen samlas de boende i området på lilla parken vid "the public beach". Där säljs glass, snax och leksaker och vi rycks med i den härligt lugna, glada stämningen.
Mr Kadira är en man med ett enormt stort hjärta. Hans vänlighet och hjälpsamhet visar sig tydligt i allt han gör, inte minst hur han tar hand om barnen. Han kastar en boll till dom när de leker på stranden, köper hem kakor och godis till dem och låter dem mata både fåglar och fiskar. Mr Kadira gillar att prata och berättar att han haft huvudansvar för Dyke Rest i många år. Hans familj bor i Colombo och han har ledigt 4 dager/månad då han åker hem till familjen.
Dag 4
Strax innan 7 väcks jag av "brödbilen" som spelar "Fur Elise" på hög volym. Frukosten är toppen och alla är så genom-snälla. Stora leenden överallt.
När vi äter vår frukost hör vi musik som dunkar. Det låter som att det kommer från staden och vi bestämmer oss för att följa musiken och se vart den leder oss. Vi hinner bara gå några minuter längs stranden innan vi stöter på några män som fightas med en orm i sanden. Med hjälp av en pinne kastar de iväg den slingrande ormen ner i havet. Aj, det där ville jag inte se! Inte när man går här med barnen i bara flip-flops!
Ljudet visar sig komma från trumorkestrar som med militärer och poliser marscherar runt. En polis som är oerhört intresserad av oss berättar att de övar inför deras nationaldag.
Independence day firas över hela landet den 4-e februari då det var den dagen år 1948 man blev självständiga från britterna. Några som däremot inte firar nationaldagen är folkslaget Tamiler. Efter Sri Lankas självständighet skapade majoritetsbefolkningen Sinhalese lagar som var diskriminerande mot Tamils samt gjorde Sinhalese till det officiella språket. Konflikten rådde till ett blodigt inbördeskrig som varade mellan de etniska grupperna Sinhalese - mestadels buddhister - och Tamils - mestadels hinduister- fram till år 2009. Kriget krävde många liv.
Runt staden i Trincomalee, "Trinco", trängs inte bara bilar, tuktuks och mopeder utan också många heliga kor och vackra hjortar.
Fiskmarknader är alltid spännande, så också den i Trinco. Den är dock ingenting för kräsmagade!
Det är lätt att hitta god mat på stående fot, men om man som vi behöver komma undan från solen och hettan en stund och sitta ner så känns det krångligare. Alkohol är någonting som de är väldigt restriktiva med och ingenting de skyltar om. Vi lyckas dock hitta ett "hak" där det går att få god mat och en öl. Bara för att ge en liten inblick i hur billigt det är i Trinco så kostar här en middag för oss 4 inklusive 3 leimejuice och 2 STORA öl ca 100 kr. Överallt i Sri Lanka serveras GIGANTISKA portioner! Haket fungerar också som "liquor store", så Peter köper med 1 liten flaska arrak för ca 50 kr.
Nu behöver vi bada. Vi ber första bästa tuktuk-förare ta oss till en bra beach utan stora vågor. Vågor får vi, men lite lagom stora vågor som bara är härliga att bada i och vi har hela stranden för oss själva. När Lennon kämpar med att få ner en kokosnöt kommer en äldre man och hjälper till. Han får jobba hårt med sin machete, men till slut får vi törstsläckande saft att dricka. Lennon är dock inte nöjd! Han vill få ner en själv och ger sig inte fören en stor jätte-nöt ramlar ner. Den får han själv kånka på under resan hem.
Kvällen "hemma" vid "vår" strand är magisk. Fiskare kommer in med båten full av vackra fiskar. Barnen har en farfar, en morfar och en extramorfar. Men de är hemma och där är inte vi. Då passar det bra med Mr Kadira som blir som en extra extra-morfar under tiden i Trinco. Han skänker så mycket värme till oss alla.
Dag 5
Efter en underbar frukost ber vi en tuktuk-förare köra oss till Uppuveli beach. Han ger oss en liten förvirrad frågande blick innan han kör iväg. Plötsligt stannar chauffören. Vi står nu mitt i vägen med tutande fordon runt omkring oss. Att folk skriker och hytter med nävarna mot oss verkar inte bekomma vår chaufför. Han diskuterar lugnt med en man som gående just var på väg att korsa gatan. Sen vänder han sig till oss: "-Uppuveli destrucken!" Vi ändrar snabbt våra planer och "tuktukar" 20 minuter bort från staden till Niliveli beach istället.
Idag är det söndag. Alla lankeser är lediga och tillbringar sin dag på stranden. Av någon anledning badar alla på samma ställe trots denna långa, vackra strand. Vi vandrar en liten bit bort i den heta sanden. Där ligger vi och beskådar människor, hundar och kor som trängs i sanden och alla som plaskande leker i vattnet. Vi får dock inte ligga ensamma länge. En hund kommer och lägger sig så nära oss det bara går att ligga. Jag är INTE bekväm med hundar och har svårt att slappna av i dess närhet. Sen kommer en kille fram och vill ta en selfie med oss. Vi utmärker oss verkligen med våra rödvita kroppar!
När Peter påstår att han sett en pizza-kartong på stranden chansar vi och ber en kille köra oss till Pizza-Hut. -"Ja visst, 1000R" Detta blir säkert en av resans dyraste måltider, men barnen är glada och nöjda.
På kvällen ställer Mr Kadira till med överrasknings-kalas då en av gästerna fyller år. Vi stämmer upp i ett "happy birthday" och delar tårta med de andra gästerna. Efter tårtan kommer Moses, en annan vänlig, glad kille som arbetar på hotellet, med glass i skål till barnen. Snacka om att de sen somnar mätta och belåtna.
Hur det egentligen stod till med Uppuveli beach är oss en idag en gåta. Jag har läst allt från att det är den vackraste platsen på jorden till att den helt försvunnit på grund av vågor och vind..
Dag 6
Dagen får en härlig start när jag, sittande på en plaststol, sippande på en kopp te, studerar fiske-livet. Idag fiskar dom från land och det märks tydligt att de gillar min uppmärksamhet. Leende vänder de sig emot mig när de fått till ett långt kast eller fångat lite plast på kroken. Hela grannskapets mat-rester kastas ut till fåglarna. Det kraxas alltså på ordentligt ovanför oss.
När jag försöker städa på stranden blir jag bestämt ombedd att sluta. Att jag gillar att hjälpa till och känna att jag faktiskt gör skillnad på min semester tar det ingen hänsyn till. Det leder i alla fall till att en kille snabbt kommer till platsen och städar hela stranden. Alltid något!
På vår promenad mot Fort Fredrick får vi plötsligt följe av en stor, fnissande folkmassa. En kvinna vågar sig fram och frågar blygt om hon får fota oss hållande hennes lilla bebis. Jag ser hur Ella och Lennon gör ett försök till leende mot alla som känner på deras hår och smeker dem över huden.
Köper glass av glassbilen och plötsligt trängs 5 glassbilar runt oss som spelar samma melodi om och om igen. Självklart i otakt. Vi köper också samosas, små degknyten fyllda med kött och grönsaker. När de kostar 50 öre styck kan man lätt testa alla olika sorter som smakar underbart.
Vägen upp mot Fort Fredrick kantas av vackra, stora träd, axishjort, apor och de största påfåglarna vi någonsin skådat. Längst upp, precis innan Koneswaram hindu tempel finns en liten marknad med härligt låga priser. Vi njuter av utsikten av hela Trincos kust med sagolikt goda, svalkande fruktjuicer.
Nu kommer regnet och det regnar rejält! Badkläder, saronger, shorts och skjortor hängs upp i hela rummet när vi kommer hem. I fukten här torkar kläderna aldrig riktigt.
Dag 7
Matmarknader är spännande! Den vid bussterminalen kallas för "fashion market" då det finns några få stånd med kläder. Resten består av frukt, grönsaker och fisk.
Efter dagens dusch är det dags för brak-middag. Mr Kadira och Moses mamma har tillagat världens smaskigaste fisk- och skaldjursmåltid. Det blir en riktig fest!
Proppmätta sitter vi sen och spelar spel, dricker arrak och pratar med Mr Kadira om allt mellan himmel och jord.
Dag 8
Väggarna på Dyke rest är täckta av besökares värmande ord och målningar. Efter frukosten är det vår tur att föreviga våra tankar på väggen.
Jag har, genom "Sri Lankan Safest Drivers" bokat chaufför som ska köra oss genom de centrala delarna av Sri Lanka. Mr Kadira och Moses vinkar av oss när vi sätter oss i minibussen och åker iväg med Mr Ruwan.
Vi har knappt tagit oss utanför den stora staden när vi känner att det är tid för ett snax-stopp. Mee Kiri, Curd, liknar yoghurt, är gjort från buffalo-mjölk och serveras i små krukor. Till det serveras Kithul peni, lankesisk sirap. Kiri med Kithul serveras över hela Sri Lanka, oftast efter frukost eller efter en varmrätt.
Genom de stora fönsterrutorna ser vi underbart vacker natur, gröna höga palmer, mahognyträd, bomulls-träd och alla möjliga sorters fruktträd. Vi reser förbi ris-plantage och fruktodlingar.
Mr Ruwan visar sig vara den bästa och snällaste guiden vi någonsin kunnat drömma om. Han informerar om allt från kultur och religion till skolgång här i Sri Lanka. Barnen börjar i något liknande förskola när de är runt 2 år och sedan "storförskola" vid 3 års ålder. När barnen är 5 börjar de så skolan. 9 ämnen läses, däribland ett fritt val av dans, musik eller konst. Lediga från skolan är man i månaderna april, augusti och december.
Vi bestämmer oss för att stanna vid en by där man kan ta en s.k. "village tour". Vi åker trä-vagn efter vatten-bufflar för att sen byta till flod-båt. Peter får hjälpa till att paddla och han ser mycket stolt ut över detta viktiga uppdrag. När vi stiger iland är vi vid ett traditionellt familje-jordbruk. Vi får en snabb lektion i hur de lever på sina grödor samt tar hand om och lagar sin kokos. De har den bruna kokosnöten, den yngre gröna - tender coconut - och den orangea - King coconut. King coconut kommer från ett helt annat träd. När kokosnötter ramlar ner från sitt träd är de egentligen lite för gamla. De klättrar därför upp i träden för att hämta ner kokosen. Träden är riktigt, riktigt höga.
Gården har stora problem med elefanter som trampar sönder deras odlingar. Därför får någon från familjen tillbringa natten i utkikstornet. Kommer elefanter eller leoparder skickar de upp fyrverkerier för att skrämma bort djuren.
Vi äter mat i byn och det är något av det godaste vi smakat.
Eftersom vi kommer till Dambulla Cave Temple, även kallat The golden temple, mitt på dagen när det är som varmast väljer vi att inte klättra upp till självaste grottorna.
Sigiriya, Lejonets berg, ser vi endast skymta långt bort i horisonten.
Nästa stopp vi gör är vid en ört-trädgård. Örtmedicin är mycket stort i Sri Lanka, men här finns också alla möjliga mat-kryddor. Riktigt intressant och vackert. Jag och Lennon passar på att få lite massage inne bland den vackra doftande grönskan. När vi får höra att ekorrarnas höga läten när de hoppar från träd till träd ofta beror på att de varnar varandra för orm lägger vi inte så stor vikt i det. Vi inser dock att vi bör lyssna ordentligt på lokalbefolkningen när vi ser en gigantisk, livsfarlig kobra slingra framför vår bil. Vi är glada att vi hunnit hoppa in i bilen, men oroar oss för människorna i byn som står i sina tofflor och försöker mota bort ormen med kvastar.
Sista vägen mot Kandy slingrar sig sakta upp, upp, upp. Lennon som lätt blir åksjuk får flytta fram till sin nya vän Mr Ruwan. Nu mår Lennon som en prins! Vi hör hur Mr Ruwan skojar och härmar Lennon. -"Mäh, vadåå, vadåå?"
Sent på kvällen kommer vi fram till vårt bokade boende i Kandy, Villa Nuova Kandy. Huset och hela trädgården går i Italiensk stil. Trädgården är så vacker och vårt rum känns riktigt stort och lyxigt.
Dag 9
Frukost med magnifik utsikt!
Sen bär det av till Botaniska trädgården. Den ligger mitt i staden och är enormt stor. Där finns så mycket att titta på, men det vi ser som mest spännande är fladdermössen som hänger som täta löv i de höga träden. När de breder ut sina vingar och byter träd ser man hur gigantiskt stora de är.
Vi besöker ett batik-tryckeri. Intressant hur de tillverkar de vackra tygen i många olika steg. Ett tryck tar ca 4 månader att färdigställa.
Att karva trä-figurer är någonting de är bra på i Sri Lanka. När de visar hur de tillverkar naturliga färger blir barnen indragna och mycket engagerade i processen.
Kandy, som också kallas Nuwara som betyder Staden, ligger ca 500 meter över havet runt en artificiell sjö. Den mycket vackra staden, är ett religiöst centrum och en helig stad för buddhister. Kandy är också med på Unescos Världsarvlista.
När vi tittat på traditionell dans och gått ett varv runt sjön matar vi fiskarna med popcorn och kikar på de stora varanerna som slöar i vassen. Sen hamnar vi, som vi ofta gör, vid frukt och matmarknaden. Köper med halva fruktståndet. Några små starka deg-knyten för 1 kr styck får också följa med hem.
Dag 10
Dags att ta farväl av hotellets underbara ägare och av den alltid småspringande, leende, serviceinriktade allt-i-allon Morris. Ut på vägarna med Mr Ruwan igen.
Mr Ruwan stannar till lite här och där för att vi ska få testa olika frukter eller ta foton på vackra vyer. Vi testar bi-honung och skillnaden i smaken mellan att dricka kokos med och utan sugrör. Stor skillnad där utan sugrör enkelt vinner! Problemet är bara att få till tekniken. Hela jag blir blöt när jag dricker! Många Lankeser dricker saften från en hel kokosnöt om dagen för att hålla vätskebalansen och för att kunna urinera. Jag ger mig på ett försök, men det blir problem när man åker bil. Jag måste kissa på många opassande ställen!
Vägarna fortsätter att slingra uppåt och den ena vackra vyn byts mot den andra. Här odlas te, och på grund av det lite mildare vädret, grönsaker. För att undvika kollisioner på de smala vägarna tutas det frenetiskt vid varje krön.
Damro labookellie är en av de äldsta och största teodlingar i landet. Ett besök på en fabrik är både intressant och vackert. Det består av en kort guide som håller även små barn nyfikna och på gott humör och sen doft och smakprov på de olika sorters handplockade teerna.
På 1990 meters höjd ligger den idylliskt charmiga lilla staden Nuwara Eilya. Innan resan till Sri Lanka hade vi självklart sett bilder av turister som reser med tåg sträckan Nuwara Eilya- Ella. Att Mr Ruwan ställer sig frågande till varför vi ska åka ett gammalt tåg bryr vi oss inte om. Har jag bestämt mig så har jag! Mr Ruwan får köra vår packning till Ella - vi ska åka tåg!
Tåg-resan bjuder på skräck-blandad förtjusning. Alla som turistar i Sri Lanka har sett samma bilder som vi och blivit lockade till tågresan. De stackars Lankeserna måste undra varför det nu får stå som packade sillar varje dag de åker kommunalt till och från jobbet. Utsikten är vacker, men ärligt talat ser vi inte mycket av den där vi står i mitten kramandes både varandra samt några tyskar och ryssar som är minst lika svettiga som oss. Hade vi lyssnat på Mr Ruwan hade vi nog fått oss en ännu vackrare utsikt, men missat ännu ett äventyr. Ett äventyr är ett äventyr och sådana samlar vi på!
I Ella blir det en omöjlighet att passera en "Ella-skylt" utan att fotografera Ella vid Ella.
Vägen upp till vårt lilla boende, Summer hill, är lite trixig i den mörka, regniga kvällen. Älskar Lennons kommentar: -"Trapporna måste vara byggda av en tandläkare!" Ett annat sätt att beskriva dem är som ett tappert försök till stentrappa.
Ella visar sig vara en liten pärla som med sina avslappnade restauranger och barer, sin vackra natur med vattenfall, skog och berg drar till sig mängder av "backpackers". När vi går den smala grusvägen som leder oss ner till centrum känns det som att vi befinner oss mitt inne i regnskogen. Den fuktiga luften, gröna vegetationer, alla dofterna, ljuden från ödlor och så plötsligt är vi på mysiga restaurangen 360°. Vi äter pizza, curry och devilled fish nerhasade i härliga soffor och dricker läsk och öl direkt från menyn. Här behövs det visst inte smusslas med alkoholen. Ingen vill gå härifrån, allra minst barnen.
